...

Har haft pappa här ett par timmar, och jag lider med honom!
Jag vet hur tung sorgen är att bära, och det gör ont i mig att se honom så ledsen.
Han och hans syster stod väldigt nära varandra.
Dom brukade prata länge i telefon med varandra, flera gånger i veckan.
Ibland när han jobbade sent sov han över hos henne.
Nu har han egentligen ingen kvar.
Farmor och farfar är båda borta, och nu även Mary.
Visst har han oss, mig och min bror, och Marys barn, men det är ju inte riktigt detsamma.
Mary har ju funnits i hela hans liv, sett honom växa upp, vet allt han har varit med om osv.
Det är inget vi kan ersätta, hur mycket vi än vill!