Nu är det den tyngsta biten kvar, i dubbel bemärkelse.
Går inte så lätt att böja sig ner och plocka saker, man har en snigels hastighet när man rör sig och hissen, som redan från början är minimal, börjar nu kännas vääldigt liten ihop med vagn och mage...Tur att Lillbus älskar att gå själv! =)
Igår kväll när jag till slut hamnade i sovläge i sängen slog det mig att det finns små vardagliga stunder av lycka som gravid.
Som att hitta en sovställning som är bekväm i mer än 5 minuter.
Och som att få sova en natt utan att behöva gå upp och kissa. (I mina drömmar iaf...)
Och den andra tunga biten är ju såklart oron som jag inte riktigt kan hjälpa.
Jag har det bra nu. Minihopp rör sig mycket och snart är det dags för tillväxtultraljuden, men likväl så vet jag ju av bister erfarenhet att allt kan se hur bra ut som helst och ändå kan sluta i tragedi....nä, jag orkar inte ens tänka tanken!
Vi håller fortfarande på att klura på namn. Har inga starka kandidater. Det finns många namn som vi tycker är fina, men vi har inte hittat något än som känns rätt. Kanske beror det på att vi inte vet vilken sort Minihopp är än. Man vill kanske inte fästa sig vid ett namn som man sen får dumpa ;)
Men har ni några favoriter så dela gärna med er, både pojk- och flicknamn.
