MS

MS kan stå för mycket...
Mycket Skit
Maximal Styrka
Mega Svag
Massa Skratt
Mentalt Slut
Min Svaghet
Mupp Sjuka
Minnet Sviker
Min Seger
Maggan Stapplar


Osv

Idag är det en enda lång och smärtsam resa mot en ny dag imorgon, men jag ger inte upp ;-)

Puss på er!

Word!

"Att arbeta under tidspress funkar i de flesta situationer, utom när du ska på toa och bajsa"

;)

Ha en bra dag alla finingar, det ska jag ha. Puss på er ;)

Man måste ju testa...

Jamen visst, det är ju tur att man kan skratta åt eländet! :)
Det var ingen ljus idé att hacka lök. Kunde inte! Fast jag vet ju att jag kan, men nu gick det inte. Likadant när det gäller att öppna skruvlock...får ju kämpa som en galning!
Det värsta är att man inte har någon att be om hjälp i de här situationerna. Så jag måste hitta lösningar. Eller så får jag hyra in en kock ;)

Har haft en dålig dag idag, trött och ont. Och så blir jag ännu tröttare för att jag har ont.
Det är ett värre skov den här gången. Benen smärtar vid beröring, så jag kan inte sitta med benen i kors. Och jag får lägga en kudde under/mellan knäna när jag ligger ner. Lite får jag nog skylla mig själv för hur jag mår idag...gjorde ett litet test efter att ha läst att många med MS mår sämre av värme. Så jag satte mig i bastun. Jag slapp ju höra stormen Simones framfart ett tag där som bonus. ;)
Men ja, idag fick jag sona mitt påhitt. Ska inte göra om det, jag lovar! ;)

Maybe someday I'll...

Take these broken wings and learn to fly again...

Idag är ingen bra dag :(

Testar gränser

Ja, vanligtvis brukar det kanske vara barn i trotsåldrar som testar gränser, men just gör jag det med.
Jag testar min kropps gränser.
Min sjukdom är just nu aktiv. Jag har värk och känselbortfall i armar, händer, ben och fötter. Dessutom blir jag väldigt trött. En trötthet som inte liknar något annat. Man kan inte göra någonting utan att fullkomligt rasa ihop.
Jag har också fått svårt att hitta rätt ord ibland, jag glömmer saker och jag kan tappa tråden totalt när jag pratar med någon. :-(
Det gör mig så oerhört frustrerad att inte känna igen mig själv längre! Och det påverkar ju så klart humöret. Tålamodet tryter och folk i min omgivning förstår inte varför jag tappar humöret. Jag förstår ju det knappt själv, och konsekvenserna av detta är emellanåt tungt att bära.
Så nu ska jag lära mig att lyssna på min kropp. Hur mycket orkar jag, hur påverkar mina "vanliga" aktiviteter mig?
Det låter liksom helt sjukt när man blir helt slut av att gå och handla. Och då pratar vi inte om någon storhandling. Och helt sjukt är det ju ;-) MS-sjukt.

Jag är tillbaka

Ja, jisses!
Jag är tillbaka. För hundrasjuttioelfte gången ;-)

Livet har rasat på i alldeles för snabbt tempo, mycket har hänt.
Mitt senaste inlägg handlade om min "vita prick" i hjärnan. Den har nu ett namn som är lite mindre roligt. MS. Multipel Skleros.

Nu tar livet återigen en annan väg en den jag en gång satt och fantiserade om.
Försöker hålla mig vid gott mod och fortsätta vara positiv. Och livet är ju på inget sätt slut eller kört, men med en kronisk sjukdom som är väldigt oförutsägbar får man planera lite annorlunda.
Nu närmast kommer det att handla om att ta reda på vilken typ av MS jag har, och vilken behandling jag ska börja med. Det finns idag väldigt bra bromsmediciner så jag hoppas på lite flyt i att hitta rätt snabbt ;-)

Kan tänka mig att bloggen framöver kommer att bli min lilla ventilationspunkt igen, som den så många gånger tidigare har fått vara. Jag mår ju bra av att få skriva av mig ;-)

Allt gott, puss på er!

Mitt så kallade liv...

...går vidare ;)

Inte meningen att bloggen skulle vara tyst så länge, men jag finns kvar.
Lever och mår ganska väl :)

Våren har varit fullsketen av händelser, både jobbiga och lättsamma. Jag hamnade på sjukhus pga värk i armar och händer, allt domnade bort och totalt utan kraft. Efter 4 dagar kom jag upp till neurologen, och efter 2 magnetröntgenomgångar och massor av prover senare fick jag veta att jag har en vit prick i hjärnan. Det är ingen tumör och ingen propp, men vad det är är "diffust". Det är iaf inte livshotande, så nu håller jag på att prova ut medicin som ska ta bort värken. Life goes on :)

Snåla inte med detta

Oj, det var ett tag sen!...

Sitter och funderar på det här med bekräftelse. Det finns så många människor som får alldeles
för lite bekräftelse på att dem är värdefulla, vackra, kloka, smarta, händiga osv osv
Områdena må variera, men behovet är det samma!
Och den viktigaste bekräftelsen är ju att du vet att du är sedd, älskad och betyder mycket för andra!

Ibland funderar man på varför en del människor tycks ha ett så mycket större behov av det här än andra...iaf gör jag det.

Utifrån en nyligen upplevd erfarenhet så tror jag att det ligger väldigt mycket i från vem du får din bekräftelse.
Du kan få bekräftelse om att du är värd det allra bästa i livet av låt säga 10 personer i ditt liv. Men det finns EN person vars bekräftelse, eller uteblivna bekräftelse, överskuggar de andra 10...

Det gör ont när den inte finns där.

 

På plats!

Sitter vid mitt köksbord, i mitt kök. I mitt nya kök. I min nya lägenhet!
Nu kan resten av mitt liv snart börja ;)
Det har tagit tid, men snart kan jag andas ut på riktigt. Snart är det jag vill ha med mig här, under mitt tak.
Känslan av lättnad, tacksamhet och framtidstro är väldigt behaglig!

Andas in, andas ut

Hej och hå!
Mitten av januari och vardagen rusar fram. Hinner knappt andas vissa perioder...
Men jag tror på en ljus framtid, jag ser fram emot våren och sommaren, och jag njuter av att ha såna underbara vänner!!!
Mina kollegor och elever gör arbetsdagarna fulla av skratt, ibland lite oj, och ibland lite nej, men jag går till jobbet med glädje varje dag!
Mina barn förgyller mitt liv på alla sätt, och det är verkligen en skatt att få ha barn!
Så även om det kan vara tungt för mig vissa dagar, så har jag så mycket positivt i mitt liv, jag behöver bara välja att se på det istället för det som är jobbigt. Inte alltid så lätt att göra, men jag försöker!!

Försoning

Att försonas med sig själv är en process som tar tid.
Jag känner att jag är inne i den för fullt nu.
En lång resa, och ändå är jag övertygad om att den inte är slut än på länge!

Jag börjar acceptera att jag är som jag är. Jag gillar det jag gillar, vill ha det jag vill ha och strävar efter det som gör mitt liv fulländat, lyckligare, bättre...på alla plan!
Jag börjar närma mig att, faktiskt för första gången i mitt liv, vara nöjd med min kropp!
Att vara i fas med mig själv och allt annat runt omkring.
Det här är en helandefas som egentligen började redan i tonåren när pappa genomgick sin första behandling för alkoholism, och det är först nu som vissa saker därifrån känns klara.

Nu är nästa steg att bearbeta 2 kraschade äktenskap, och landa i hur jag vill leva mitt liv som ensamstående. Och vad jag söker för egenskaper hos en ev framtida partner.
Jag har inte riktigt hunnit göra det här tidigare, på ett grundligt sätt.
Det är någon vis person som har sagt att det är bättre att veta vad man vill ha INNAN man börjar leta efter det ;) Det gör ju om inte annat hela letandet lite lättare...

Och efter allt som har hänt ska jag nu ställa om mig till ett liv där smällarna har varit många och hårda, men jag hoppas på att komma ut på andra sidan UTAN att JAG har blivit hård och bitter. Jag vill fortfarande vara jag. Positiv och optimistisk. Romantisk och med med drömmar...

Padderier

Första inlägget från nya julklappspaddan. Funkar detta bra kan det ge en rejäl boost för antalet inlägg på bloggen. ;)

Som vid en del tidigare tillfällen har jag egentligen hur mycket som helst som jag skulle vilja skriva av mig och berätta, men det går inte! Inte just nu iaf.
Kan iaf säga att mitt liv verkligen inte är händelselöst eller tråkigt!
Det händer mycket, på många olika plan.

En sak som äntligen, äntligen finns i mitt liv här, är vänner! Underbara, roliga och fantastiska!
Ja, alltså, jag har vänner här sen tidigare med, och de finns kvar och är lika älskade som innan!
Men det har inte varit lätt att få nya. Fler. Men sedan separationen har det helt plötsligt lossnat :)

Och det saknas inte heller uppmärksamhet från män. Ibland lite väl mycket, t o m! Jag är väl inte riktigt van vid detta, och jag har ju dessutom förändrats i utseendet det senaste året, om man säger så, så nu behöver jag ju inte gömma mig och skämmas längre ;)

Tonåringar är ...

... som vampyrer!
Uppe på natten och sover på dagen.
Ja, utom vampisarna i Twillight då, för dem undviker ju bara solen för att de inte ska gnistra som diamanter ;)

Idag har jag, God help me!, lovat barnen ett besök på Busfabriken.
Jag har inte varit där som mitt nya, smala jag, så det ska faktiskt bli lite kul för mamman också. För nu kan jag krypa runt jag också ;)

Men först ska jag förbereda mig med bra musik, kaffe och tja ta på mig lite kläder ;) Tror stämmningen blir så mycket bättre med kläder på  =D

Men allvarligt...

Vad är det för fel på mig!?


Jag försöker ge "normal" i kombination med "snäll" en ärlig chans, men det KRYPER i kroppen...
av otålighet, rastlöshet och ...tråkighet! :(
Jag BORDE verkligen uppskatta, men jag är tydligen som jag är.
Jag behöver inte "helgalen" heller, men lite "lätt vrickad" funkar nog bäst för mig ;)