Med sådana här helger behöver jag längre veckor...!?!
Missförstå mig rätt, eller missförstå mig inte alls kanske är bättre att säga, för jag älskar mina helger, men IBLAND känns det faktiskt skönt med vardag, rutiner, jobb, träning osv...
Lillbus leker tåg. Med allt. Och han låter precis hela tiden. Som tåg. Eller bommar som fälls. Eller så sjunger han. Och pratar.
Jag älskar honom innerligt! Mer och mer för varje dag. Men IBLAND är det skönt att få sakna. Ladda batterierna. Så jag kan älska honom ÄNNU mer när jag är med honom! Förstår ni hur jag menar?
Lillsmuffel är också en ljuvlig och bestämd liten dam.Som vill själv. Och ska själv. Som klättrar. Överallt. *Pust* Hon kan också låta. Högt. När hon inte får sin vilja igenom. Mestadelen av hennes vakna tid ler hon och går omkring och grejar och fnular med lite här och lite där. Men när hon låter sirenen ljuda, ja, då HÖRS det!
Det blir intensiva dagar med de här två charmtrollen. Härligt, men intensivt!
Piff & Puff är ju ganska självgående nuförtiden. Men det innebär ju inte att man inte ägnar dem tid. Det är snarare så att det har blivit ännu viktigare för mig att spendera kvalitetstid med dem. För tiden går snabbt. Och jag har inte hittat någon stoppknapp än...
MEN att ha en tonåring och en "nästan-tonåring" hemma innebär ibland små "trevliga" utbrott, syskonbråk och smäll i dörrarna.
När allt det här ovannämnda sker på begränsad yta, under kort tid...ja, då längtar jag till faktiskt till jobbet ;)